Stockholm, One Direction, Friends.

Hej folket det är en trött, sliten men väldigt nöjd jag son skriver detta. Helgen har varit helt underbar. Kom till Stockholm på torsdag, helt lost. Efter mycket hit och dit hittade jag till vandrarhemmet. På fredagen ringde väckarklockan 05:30, då var det bara att kliva upp för en 10 timmars köande utanför Friends Arena väntade och det var lätt värt det, killarna var så nära och åh, jag dör..Harry's smilegropar är så mycket finare irl. Liam va så sjuukt mycket snyggare på nära håll. Louis leende får nog alla att smälta. Åh, ja, dom är så mycket finare på nära håll. Sen såg dom större ut också för att man är van att se dom så små från långt håll haha. Konserten var grym! 
 
På lördagen skulle jag åka in till stan men tappade bort nyckeln till rummet och hittade den inte förns typ 12 (klantig som jag är..) och då kände jag att jag inte orkade åka in dit och virra bort mig. Gå jag gick till Solna C och hängde där några timmar innan jag än en gång begav mig till Friends för att se mina älsklingar igen. Fast på lördag hade jag sittplats så jag slapp köa, men om jag hade velat ha ståplats på också för lördagen var så sjukt bra, något bättre än fredagen.Dock var läktaren där jag satt sjukt tråkig, (förlåt om du satt där, haha) ingen sjöng typ med och alla satt ner hela konsetren, så ja, golvet hade varit perfekt på lördagen. Men ändå obeskrivlig känsla när friends typ gungade och när killarnas band spelade Mamma Mia för oss, hur bra är dom inte?:D
 
Igår vaknade jag vid åtta typ. Började packa ihop och ladda upp mobilen och allt som måste laddas upp och sen checkade jag ut och begav mig till Stockholm C där jag fick vänta typ fyra timmer innan den långa tågresan mot Umeå skulle börja. Det Känns både bra och dåligt att vara hemma igen. Bra för att det alltid är skönt att komma hem men tråkigt för jag älskar Stockholm och ja, vem vet när jag åker dit igen..snart, jag lovar!:D
 
Dom översta är från första & vilken tur att kameran hade zoom på på lördagen. Den behövdes!


TMH-tour - Bästa dagen i mitt liv

Jag märkte att mitt inlägg blev för långt och att ingen orkade läsa det. Så nu ska jag berätta om kvällen fast mycket kortare och bättre. Det började med ett förband och det var en tjej som jag inte har någon aning om vem det är och för att vara ärlig så brydde jag mig inte. Sen vid halv nio kom mina älsklingar in i arenen. Jag satt och kollade på stor bildsskärmen och hade känslan av att det var på datorn till jag kollade ner och skrek "aaah, dom står ju på scenen.." Jag dog och det var så overkligt att jag bara skrek rakt ut och min röst dog.
 
Killarna sjöng massa underbara låtar och jag tyckte allt var så häftigt. Dom, stämmingen, ljushaven, skriken osv. Allt var som en dröm och det tog lång tid innan jag fattade att jag faktiskt var på plats i Friends Arena och kollade på dom, det började sjunka in dagen efter. Sen när jag väl fattade att jag varit och sett One Direction live så fick jag typ ångest av att det var över. Vad händer nu? Lite så känns det. Allt var så tomt och jag ville inte inse att det var över och ännu jobbigare kändes det att åka hem igen. Jag trivs verkligen i Stockholm. 
 
Vilka låter killarna sjöng hittar ni HÄR eller så söker ni bara på "One Direction Sweden 8/5-13" så kommer ni få upp en massa klipp. Min absoluta favorit låt är Summer Love, men sen gillar jag ju Little Thing, Loved you First, I Would och She's Not Afraid väldigt mycket. Summer Love var den enda låten jag filmade hela av och det var också den som fick mig att gråta. Har kollat på klippet flera gånger, jag blir lika rörd varje gång. Now know it's really (det ska vara "nearly" istället för really) over. Feels like snow in September but I alway will remember..
Jag har faktiskt gjort en spellista med alla de låtar som sjöng så att jag kan tänka tillbaka på kvällen, älskar den spellistan mycket!!

Hur sorligt det än är att det är över och hur mycket jag än saknar det osv så var den den bästa kvällen i mitt liv och jag kommer aldrig aldrig att glömma det, vilket jag inte vill heller. Bilderna och filmen är mina egna och det är tagna/filmad från läktare 2 rad 10. 


Ni som inte sett One Direction live har verkligen missat någon och jag tycker verkligen så synd om de Directioners som inte var på plats. 

Här är det klipp som jag lever på just nu. Det känns fortfarande lite overkligt att det är jag som filmat. 


Denna bilden är tagen i väntan på att killarna ska komma in. Riktigt lång väntan var det, usch. Stolt fotograf. 


Här har vi det oroligt fina ljushavet som vi skapade under LT och OA. Så märkigt. Stolt fotograf. 


En halv dålig bild på Liam. Det var svårt att få någon bättre. Det var den bästa jag kunde få. Stolt fotograf.


Ännu en halv dålig bild på killarna när de sjöng Last First Kiss och flög över publiken. Stolt forograf.